Öronkanter som lätt blir såriga, blöder och är svårläkta är ett relativt vanligt problem hos hundraser som har tunna hängande öronlappar. Huden i öronlappens yttersta kanter är ofta torr och narig.

Varför är det så?
Det kan finnas flera orsaker. En av orsakerna är att blodkärlen i örats yttre kanter som är för tunna och där av blir blodförsörjningen till yttersta öronkanterna inte tillräcklig. Till följd av detta blir öronkanten väldigt känslig och kan lätt spricka sönder eller slås lätt sönder av yttre påverkan. Det är mycket svårt att få detta att läka bland annat på grund av att öronen aldrig riktigt får läka ifred, eftersom hunden ruskar på huvudet av irritation. Örat hålls inte stilla länge nog för en läkning.

En annan orsak kan vara Vaskulit som är inflammationer i små blodkärl. Bakomliggande orsaker kan vara överkänslighetsreaktioner. En form av Vaskulit förekommer hos hundar som utsatts för kyla, hos dom kan just kölden få en slags protein att bildas via en allergisk reaktion som stör blodcirkulationen till örats ytterkanter.

Marginell Seborré är en form av grå beläggningar ( hud avlagringar) som gör att huden känns förtjockad. Dessa grå beläggningar kan lätt petas bort, men huden under kan vara irriterad.

Vad kan man göra?
För att få ett sårigt öra att läkas behövs tejpning av örat för att såret skall få en chans att läkas utan att hunden hela tiden ruskar på öronen.

Vid Marginell Seborré kan man massera med vax lösande salva och sedan tvätta med mjällschampo.

Vaskulit som beror på inflammationer i de små blodkärlen kan behöva medicinsk behandling i form av tabletter som skrivs ut av veterinär.

Förebyggande hjälpmedel
Ta till vana att dagligen efter rastning till exempel massera hundens öronkanter med mjukgörande salva. Torr massera aldrig. Det finns många tips om olika salvor. LOCOBASE REPAIR, SILON, JUKON, HELOSAN Man får pröva sig fram till den man tycker passar.

Det är ju även trevlig social samvaro, och övning för valpen att sitta still, koppla av och att bli hanterad, så passa på att ta detta som en vana redan från valp åldern.

Hos Pinschern: Spruckna öronkanter är relativt vanligt förekommande hos Pinscher. Uuppfödarna bör ge råd och hjälp till valp köparna hur de ska sköta om örontopparna både i förebyggande syfte och när skadan är skedd

Var rädd om hundens öron
Artikel från Brukshunden nr 1 2002

Problem med öronen är en av hundens vanligaste åkommor.
River sig hunden i öronen finns det anledning att se upp
 Inflammationer i öronen kan leda till kroniskt lidande.

Öroninflammation
En av de vanligaste sjukdomarna hos hund är öroninflammation, otit, vilken till viss del förklaras av hundörats anatomi. Från trumhinnan och utåt är hörselgången horisontell för att sedan vika av i nästan 90 % vinkel. Om det blir en inflammation kan var som bildas i hörselgången inte rinna ut. En allvarlig infektion som inte behandlas kan skada trumhinnan. Mellanörat infekteras då med bl.a. balansrubbningar som följd. Från innerörats ben kan infektion fortsätta vidare och gå över i hjärna och hjärnhinnor, vilket är synnerligen allvarligt tillstånd. Tecken på att inflammationen gått in i mellanörat är att hunden blir döv på det angripna örat. Den går med huvudet starkt på sned, har balansrubbningar eller går i cirklar med lidande uppsyn. Tre huvudorsaker till öroninflammation kan uppträda var för sig eller tillsammans, öronskabb, svamp eller bakterier. Även inflammerade halsmandlar kan ge klåda vid öronen. På grund av halsmandlarnas läge i halsen , nära örat, kan symtomet lätt missförstås.

Öronskabb
Benämningen öronskabb används ofta lite slarvigt. Den bör reserveras för det tillstånd då kvalstret otodectes cynotis påvisats i örat. Det görs vanligen med hjälp av ett otoskop, som är ett speciellt instrument för undersökningar av örat, eller ett mikroskop.
När hunden får öronskabb är alltid båda öronen angripna, och det exsudat (inflammations produkter) som bildas i hörselgången är vanligen chokladbrunt och något torrt. Det är i allmänhet valpar och unghundar som får besvär med öronskabb. Äldre hundar har större motståndskraft mot parasit angrepp. Har öronskabb konstaterats måste behandling sättas in. Det är inte svårt at behandla öronskabb. Veterinären kan förorda lämpligt medel. Behandlingen måste upprepas efter fem till tio dagar, eftersom endast de färdigutvecklade skabbdjuren dödas vid behandlingen. Äggen påverkas inte utan kläcks successivt. Öronskabb är mycket smittsamt och det är vanligt att katter har öronskabb. Alla hundar och katter som lever tillsammans måste behandlas samtidigt för att förhindra återinfektion.

Svamp och bakterier
Svampinfektion i örat, mykotisk otit, liknar det som ses vid öronskabb, men det exsudat som finns är smetigare till konsistensen. Orsakas nästan alltid av jästsvamp. Vid svampinfektion angrips ibland bara et öra. Jästsvamp trivs speciellt bra där det är varmt och fuktig, varför hund öron lätt angrips. Speciellt utsatta är badglada hundar, särskilt om de dessutom har hängande öron som försvårar ventilation av öronen. Vid bakteriell otit får hunden gult, smetigt var i örat. Hos visa hundraser – och inom dessa ofta familjevis – förekommer höggradigt trånga yttre hörselgångar, ofta igenvuxna med hår. Fuktighet, värme och mörker är livsbetingelser för skabb, svamp och bakterier. Hundar med sådana hörselgångar är som förutbestämda för besvärliga öronåkommor. Eftersom öronproblem kan vara av så skiftande karaktär och ha så olika orsaker ska man inte hålla på med behandlingen själv. Sök omgående veterinär. Kronisk öroninflammation kan bli resultatet om hunden får gå för länge med sina besvär. Hela hörselgången kan då svullna igen.

Blodöra
Om en större eller mindre del av hundens öronlapp är svullen kan det tyda på blodöra, othematom. Svullnaden beror på en blodutgjutning mellan öronlappens brosk och hud. Blodöra är en vanlig komplikation vid öroninflammation, klåda, irritation eller sår på öronlapparna. Orsaken är oftast att hunden skakat på huvudet så att ett blodkärl brustit. Blodöra behandlas vanligen genom operation.

Köldskador
Vid stark kyla hämma blodcirkulationen i perifera delar och Opigmenterad hud blir blåviolett eftersom blodet avkyls och blir syrefattigt. Blod kan tränga ut från de försvagade och utvidgade kärlen. När vävnaderna sedan återfår normal kroppstemperatur uppstår stark klåda. De drabbade kroppsdelar är vanligen pungen och öronlapparna hor korthåriga raser. En hund som drabbas av köldskada ska omgående behandlas av veterinär. Köldskador kliar en hel del, vid lindrigare fall går besvären över på ett par dagar. Huden på det skadade stället kan vara sig, bli sprucken och bör masseras med sårsalva. Under läknings tiden bör hunden ha krage på sig så att den inte kommer åt att klia sig eller slicka på köldskadan.

Öronrengöring
Kraftigt inflammerade öron bör tvättas dagligen, men man bör snarast försöka gå över till varanannandags rengöring, i annat fall irriteras örongången. Oftast blir inte öronen bra utan medicinering. Det finna receptfria medel för att lösa upp smuts och vax. Rengöring av hundöron ska göras med försiktighet och milda medel. Är örat fullt av exsudat ska man söka veterinär hjälp. Är det mindre mängder eller vanlig smuts, som är gråare än de chokladbruna exsudatet vid öronskabb eller jästsvamp, tar man lämpligen bomullstuss, fuktar den med lite ljumt vatten, kramar ur vattnet och torkar ur det som man kommer åt i örat. Sedan tar man tops, fuktar med vatten, barnolja eller något speciellt rengöringsmedel för hundöron och torkar rent i alla små veck och gropar. Observera – aldrig torr bomull i ett torrt öra. Har hunden en massa vatten i örat efter bad används torr bomull för att torka öronen.